7,0 kg

-"Jag är fet du är ful. Jag kan banta." Nähä, nu var det ju inte riktigt så enkelt.

Efter sommarens hemska klätterolycka (dvs klev ner i ett övertäckt hål när jag skulle ut i naturen flera meter bortom klippan) så bidrog tränings och arbetsomfördelning att kilo efter kilo samlades på hög, eller rättare sagt, på ring. Fet var bara förnamnet på det stadium jag nådde vid jultid. När till och med min bättre hälft börjar benämna mig som "tunnan" då är det kokta fläsket ... fett!

Drygt tre månader av varierad konditionsbefriad träning senare så börjar jag känna mig vacker och slank. På morgonen så såg jag till och med mina fötter utan att nyttja spegeln. Då var det dags. Invägning av Umeås egen Mr. Biggest Looser.

Uppe på vågen så kom beskedet som jag inte ville ha; 7,0 kg från önskad matchvikt. Alltså, 7,0 kg är som att klättra höggravid, med tvillingar! Fy fan vad fet jag är! Och banta kan jag tydligen inte längre.

Ok, jag kan erkänna att hade jag varit fem kilo lättare så hade det varit acceptabelt. Någon säsong tidigare så har jag varit där och det har inte varit helt fel. Och jag vet av erfarenhet att om jag hade varit tolv kilo lättare så hade säsongen varit över pga av skador och orkeslöshet. Men faktum kvarstår, fet är jag.

Att jag är vacker är en klen tröst idag!
/ Satan