This is not America

Efter ännu en i raden av (o)frivilliga halvårsavbrott från klätterscenen, och dess snedvridna omvärldsbild, så möts man i grinden av ytterligare en i mängden av totalt irrelevanta debatter; Gri-grins (i motsats till ATCns) vara eller icke vara inom folkbildning?

Nu när jag har levt tillräckligt länge och spatserat efter både livets något bredare samt samhällets något mer specifika väg så jag tar mig friheten att föra talan för den del av samhället som inte doppat näsan för djupt i klättringens syltburk. Oavsett vad som sägs så behöver vi definitivt inte fler lagar, förordningar eller direktiv om saker som rör sunt bondförnuft. Ingen, och jag menar verkligen absolut ingen, behöver en varningstext som säger att man inte ska torka håret i mikrovågsugnen, bada med brödrosten eller sätta en pappmugg mellan benen som innehåller kokhett vatten. This is not America!

Så om myndiga personer, utan som helst bildning inom klättring, känner för att friklättra med hamparep, blåknut, knätofs och virkad hjälm så kan jag bara inte bry mig mindre. Det är helt och hållet deras problem! Om man nu ändå, mot förmodan, har valt ett livskall att bilda folk mot sämre vetande så ska man se till att de lär sig korrekt handhavande i vilken än av de av samhället/UIAA godkända utrustningar som de behagar!

I den stora världen (läs universitetet) så fungerar det i princip som så; Om mitt krav är att studenterna måste ha en godkänd säkerhetskurs så sätter man in sig i vilka direktiv/alternativ som finns. Utifrån alternativen så väljer jag att erbjuda två inriktningar på säkerhetskursen: en som behandlar ATC och en Grigri. Om ingen söker ATC-kursen och alla söker Grigri-kursen så lägger jag ner ATC-kursen och väljer att ge Grigri-kursen. Då har demokrati fått råda både för individens val och samhällets krav.

Men man kan ju alltid komplicera till saker om man vill. Det är så man själv blir expert och andra noviser!